Varför? Jag kunde behärska mig det visste jag. Jag orkade bara inte ta tag i allt. Jag var inte beredd att ge upp smärtan jag kände, eller känslan när spriten brände i halsen.

Jag reste mig från golvet och vinglade till sovrummet, jag föll ner på sängen och stönade fram ett ”uuugh..” innan jag lyckades falla in i mörkret.

*nästa morgon*

lördag. Äntligen. Jag behövde inte ta mig upp, fejka ett leende eller gå till skolan. Idag, idag skulle vara dagen jag ändrade på mitt liv, det var jag fast besluten om efter nattens spyattacker. Vid tolvtiden orkade jag äntligen ta mig upp, det första jag gjorde var att titta mig i spegeln. Min kritvita hud stod fortfarande i kontrast till mitt illröda hår. Ögonens glimt hade försvunnit ytterligare, nu var dem mer ljusgråa.
Jag satte upp håret i en tofs, jag såg så annorlunda ut. Så… Hm.. hur ska man säga? Gamla jag? Jag suckade, ibland saknade jag Lucas, riktigt mycket faktiskt men jag visste att det var bäst att inte ta upp kontakten med honom igen, det kunde bara sluta dåligt. Det skulle bara få mig att vilja tillbaka, bli den lilla Mackie någon älskade.

Efter att jag dragit på mig mer normala kläder gick jag ner till köket, när jag öppnade kylskåpet insåg jag att jag inte ätit på dagar efter som det ekade tomt. *Gå till affären Mackenzie, du skulle börja ett nytt liv* Jag suckade igen, denna gång högre. Min inre röst hade rätt, jag skulle till affären. Jag behövde inte köpa något stort, en yoghurt skulle räcka gott och väl, men jag behövde den fortfarande.
Det räckte med en jacka och skor för att ta sig ner till den lilla kiosken runt kvarteret. Snabbt var jag tillbaka i mitt svarta kök med en skål framför mig *Okej.. Du klarar det, kom igen Mackenzie, yoghurt är inte farligt, en sked.. Kom igen* Och innan jag visste ordet av det hade jag en sked i min mun MED yoghurt. Jag drog en suck av lättnad, så farligt var det inte trotts allt… Jag kände hur magen kurrade men samtidigt bara drog ihop sig och jag blev illamående, jag behövde få i mig skålen, åtminstone om jag ville bättra mitt liv. Jag satt i köket i närmare tre timmar för att lyckas få i mig en tredjedel av det jag hade i skålen och stönade innan jag puttade bort den gråa skålen längre bort ifrån mig och slog ner huvudet på bordet. Fan vad jag hatade detta, varför skulle jag ens försöka? Innan jag visste ordet av det sprang jag fram till diskhon och började spy upp de lilla jag fått i mig. Jag knöt nävarna och stirrade argt framför mig innan jag slog hårt i köksluckorna med nävarna. Jag slet upp kylskåpsdörren och ryckte åt mig paketet som innehöll yoghurt. Den försvann några sekunder senare i samma diskho som innehållet jag haft i mig bara några sekunder tidigare. Jag drog en suck av lättnad och slängde det tomma paketet innan jag tog min mobil och staplade upp för trappan.
Återigen har du misslyckats, jävla missfoster. Du kan ju aldrig lyckas med något, NÅGONSIN!
Jag slog återigen näven hårt i något fast nu utan att kolla. Det enda jag kände var hur min hud skars upp och något gick sönder. Jag kollade vad det var jag hade slagit *självklart. Jävla spegel.*
_____________________________________________________________

KOMMENTERA ! JAG SER JU ATT NI LÄSER!
Tycker ni jag borde ändra på något? Typ ha med bilder som relaterar till kapitlet? Eller någon bra låt? Ha ett till perspektiv? (fast det kommer iof senare..)
Snälla kommentera och berätta !